DET BLIR INTE ALLTID SOM MAN TÄNKT SIG
Allt blir inte alltid som man tänkt sig och denna gång har det gjort mig riktigt hjärtekrossad. Som många redan har förstått eller vet så bor jag längre inte kvar i USA längre utan har flyttat hem till Sverige igen. Jag har försökt att förtränga det lite då det har gjort mig så himla ledsen, men nu när jag skriver det svart på vitt så rinner tårarna igen. Jag åkte inte hem av egen vilja, för det var verkligen det sista jag ville, utan för att jag inte kunde stanna kvar lagligt med mitt visum.
Hur som helst har jag iallafall checkat av att ligga på sjukhus i USA på livets bucketlist, skämt åsido... Jag hann få två underbara dagar med skidåkning i Jackson Hole, vilket jag lovar er var en häftig upplevelse. Det går knappt att jämföra med svensk skidåkning, så jag känner mig så lyckligt lottad att jag fick uppleva det.
Tredje dagen gav jag mig ut som vanligt i backen i sällskap av bland annat min värdmamma, men ungefär där slutade det lyckliga. Vad som hände vet jag inte riktigt, men jag drog en rejäl vurpa. Jag hörde hur mitt ben knakade till och fick uppleva den värsta smärtan jag någonsin känt. Det blev en ganska stor scen av det, jag låg och skrek då mitt knä gjorde så fruktansvärt ont och det måste sett ganska roligt ut när det var en hel hög med människor runt omkring mig. Ski Patrol, Annie som fick i uppdrag att mata mig med gummibjörnar för att lugna ner mig och massa andra nyfikna skidåkare.
Sjukvårdarna körde mig direkt till sjukhuset i en släde och hela processen sen är en annan lång historia, men jag fick genomgå flera olika undersökningar och göra både vanlig röntgen och senare också magnetröntgen. Allt detta för att de sedan skulle kunna konstatera att ett korsband var helt av, ett ledband uttänjt och lite annat smått och gott som blåmärken på senor och bensplitter.
En ortoped jag träffade beräknade tiden innan jag skulle kunna köra bil igen till ca. tre månader och då var en operation inräknad i det. "Sjukskriven" så länge går inte utan maxgränsen är en månad så det var bara för mig att packa väskan och åka hem. Okej, riktigt så enkelt gick det inte till, det krävdes mängder med samtal med försäkringsbolag, läkare osv. Till slut fick jag en flygbiljett bokad och åka hem. Ett faktum som gett mig många sömnlösa nätter och många tårar.